fredag 2 oktober 2015

Sara Johnsson: Försvunna - Bokomdöme

Försvunna
Av Sara Johnsson
Diamant Förlaget 2015
ISBN 9789187989032, Pocket, 280 sidor
En parentes: Världen är liten - den förra boken jag skrev om var Caroline Erikssons: De försvunna.

Sara Johnsson är en flitig och trägen författare. Trots att hon ännu inte har nått någon bredare läsekrets börjar hon nu på en ny kriminalserie. Hon är dessutom släkt med Johan Theorin som skriver om Norra Öland, kanske är det därför hon har förlagt dessa böcker till södra delen av samma ö.

Den lilla orten där allt tilldrager sig heter Grönhögen och har 145 innevånare enligt Wikipedia. Småskaligt blir det, med allt vad det innebär. Det känns nästa som om halva byn är med i boken, och alla känner naturligtvis alla.

Karaktärerna är bokens styrka, Sara Johnsson är duktig på det, att beskriva färgstarka personer. Intrigen är också ganska originell och inte helt förutsägbar. Polisen, egentligen finns det underligt nog bara en i utredningen, Mimmi Zettergren är en snäll och vänlig människa. Men hon har knappt någon hjälp för att finna mördaren. Det är Mimmi som ska bli denna bokseries huvudperson, jag önskar också att några av de andra byborna följer med vidare.

Axel är ute på morgonpromenad med sin hund och hittar tack och lov inget lik. Det är annars en bekant kliché att hundar hittar mördade personer. Här är det istället en övergiven båt som ligger och flyter oförtöjd som de finner. Axel får hjälp av hamnkaptenen Ante att identifiera båten som Svennes. Denne Svenne har gett sig ut på en fisketur med två okända män, men alla tre visar sig vara försvunna.

När sedan lik efter lik hittas blir det klart att mysteriet har en brottslig förklaring. Bokens fokus ligger på hur byborna hanterar affären, det är främst de som hjälper Mimmi att lösa gåtan.

Trots att Sara Johnsson nu borde vara rutinerad i sitt skrivande finns här invändningar. Om hon har använt sig av en redaktör vet jag inte, men det är just sådant som en sådan kan påverka som fallerar lite. Här finns inkonsekvenser och inte så få upprepningar och felaktigheter som hade mått bra av en rejäl bearbetning. Dialogen behöver också putsas för att bli mer realistisk. Jag saknar också lite mer humor som alltid fungerar bra i deckare med karaktärer från mindre orter.

Det ska bli en uppföljare och det finns en rejäl öppning för att denna boks mysterium fortsätter för att få ytterligare förklaring. Gärna för mig, och då gärna med lite mer bearbetning av texten.

Betyg: 2 tomteluvor  

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1195

Bobby Vee & The Crickets: Suomeday (When I'm Gone From You) In på listan 22 december 1962 Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 7