När inga skjutvapen hittades gjorde U2 ett nytt försök i Globen 22 september. Tur att jag kunde gå - åkte till Bokmässan dagen efter.
Bono har ett gott hjärta. Han vill förändra världen. Respekt! Men det gör samtidigt inte konserterna roligare. U2 är både förutsägbara och professionella. Ett enormt imponerande scenbygge, men samtidigt känns det mekaniskt.
Det är bra att de då lämnar utrymme för lite improvisationer. Likt Springsteen bjuder de upp en tjej att dansa, och dessutom sköta kameran. Och i Angel of Harlem får en snubbe från publiken hoppa upp och lira gitarr.
Två och en halv timme konsert, med lite för högt ljud, men med ett imponerande ljus- och bildspel. Och så lite musik också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar