Arvtagaren
Av Camilla Sten
Norstedts 2020
ISBN 9789113105628, Inbunden, 419 sidor
Den här boken såg man inte komma. En intrig som
hämtad från flera årtionden sedan. Flera bokstilar som man nästan hade glömt. I
en och samma bok.
Här finns herrgårdsromanen med en avliden härskarinna.
Flera arvingar och en advokat samlas för att inventera ägorna. Många minnen väcks
till liv, och även nya upptäkter. Men där finns också något mörkt som skymtar,
eller spökar det på riktigt?
Så småningom om drar snöstormen in och herrgården
och alla som vistas där blir isolerade. Ingen täckning på mobiltelefonerna (fanns
inte förr) och näst intill omöjligt att vistas utomhus. Och vem är det som
begår våldsamma handlingar?
Lägg därtill en gammal historia med herrskap och tjänstefolk.
Med graviditeter och oklara föräldraförhållanden. Camilla Sten har nästan täckt
in alla gamla genrer.
Ja, ni hör. Allt detta har man ju hört förr. Finns
där inget nytt undrar man då? Jo absolut. Huvudpersonen Eleanor som hittar
herrgårdens ägarinna mördad, och dessutom möter mördaren, lider av prosopagnosi.
På svenska kallas det ansiktsblindhet. Hon har en oförmåga att känna igen även för
henne välbekanta personer. Det är till och med svårt känna igen sin egen
spegelbild. Därför kan hon inte heller känna igen mördaren som hon har mött.
Praktiskt för att skapa extra dramatik.
Dessutom är Camilla Sten en skicklig författare.
Hon håller liv i den här traditionsfyllda historien och lyckas skapa spänning
ända till slutet. Ett slut som jag inte är helt förtjust i. Camilla Sten
använder sig av något som jag av spoilerskäl inte kan berätta, men jag gillar
det inte.
Boken står ändå på egna ben. Håller för en spännande
upplevelse. Författarens språk lämpar sig väl för spänningsfyllda intriger som
tangerar skräckromanen. Men jag hoppas trots det på en mer unik berättelse om
ett år. Eller så.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Kajsa Göransson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar