Men....hon som pratade kallade oss oavbrutet för Mina Kära Vänner och talade långsamt och tydligt som om vi redan vore dementa och bosatta på hemmet. När jag såg mig om kunde jag nästan förstå det. Alla såg ruskigt gamla ut. Jag måste skaffa mig en bättre spegel!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar