Ett gammalt fotografi

Min mormor hade ett pensionat i Västmanland, närmare bestämt i Kärrgruvan utanför Norberg. Pensionatet hette Bergmansgården och jag tror mormor hade det till 1959. Jag tillbringade många vinter- och sommarlov där. Det kunde emellanåt bli lite långsamt eftersom tillgången på lekkamrater var begränsat.

På somrarna var ändå familjen Olin där några veckor. Pappa Stig Olin var skådespelare och hans son Mats (han som sjöng in Jag tror på sommaren) blev en bra kompis. Han hade en lillasyrra också, men hon var så liten så vi sprang hela tiden ifrån henne. Hennes namn: Lena Olin, den Lena Olin. Jag tillhör alltså dom som nobbat Lena Olin.

Mormor hade en vaktmästare med det fantastiska namnet Evald Duvald. Om man var snäll kunde man få åka på hans kärra när han hämtade gästernas väskor vid järnvägsstationen. Den 7 maj 1952 var jag tydligen snäll enligt bilden. Och inte bara snäll, två och ett halvt år också.