Den yttersta rättvisan
Av Dag Öhrlund
Lind & Co 2020
ISBN 9789179032531, Inbunden, 336 sidor
Det är
märkligt och fascinerande hur psykopater lockar som ämne för läsning. Otaliga
är dessa som varit föremål för ämne i kriminalromaner. Dag Öhrlund har ju
tidigare skrivit om den minst sagt annorlunda Christopher Silfverbielke och nu
har han övergått till hovrättsdomaren Suzanne Eriks vars psykopati bara blir
mer och mer utåtagerande. Frågan är om inte Camilla Läckbergs Faye kan räknas
in i denna kategori också.
Suzanne
Eriks, nu i bok nummer två, har tagit steget vidare till Silfverbielkenivå. Hon
kan för minsta anledning anse att en människa ska raderas från jordens yta. Hon
gör dessutom slag i saken allt oftare. Hon har också en medhjälpare, prästen
Jessica, vars samvete äter henne inifrån. Det är bara tillfälligheter som gör
att Suzanne har låtit henne leva.
Om ett
rättsfall får ett utslag som misshagar domaren kan hon i efterhand korrigera
resultatet. Med explicit våld. Samtidigt
försöker hon få tag på tillräckligt med pengar för att kunna lämna detta land,
som hon föraktar, tillsammans med sin dotter. Mannen och sonen betraktar hon
med avsky, de lämnar henne kall och oberörd.
Suzanne har
dessutom en omåttlig sexuell aptit och hon ger sig in i farliga förbindelser.
Sin egen man utnyttjar hon om hon inte hittar något bättre när lusten plötsligt
slår till. Hon har heller inte mycket till övers vare sig för politiker eller
rättsväsende. Om hennes tankar är att betrakta som samhällskritik vet jag inte,
men det biter inte som sådan när det kommer från en så uppenbart störd
människa.
Är det
sannolikt – nej. Är det spännande – nja. Den spänning jag upplever är den som
kommer av min förväntan att hon snart ska åka fast och spärras in. Länge.
Dag Öhrlund
kan det här, men så har han också tränat på att skriva om psykopater ett tag.
Han skriver också en serie om den sympatiskt buttre polisen Ewert Truut. Jag
uppskattar de böckerna mer.
Betyg: 3 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar