måndag 19 maj 2008

Provence trois

Nu är jag tillbaka från Provence, ett franskt landskap som jag gärna besöker igen. En vecka räckte bara till att skumma på ytan av allt det vackra.

Jag måste börja med en sak. Fransmän och fransyskor är bland det vänligaste man kan träffa. Myten om deras otrevlighet är just det - bara en myt. Jag kan inte tänka mig att man kan bli mer välkomnad och väl bemött än Lena och jag blev.

Resan var inte bara en resa vilken som - det var våran trettioåriga bröllopsresa. När man ser tillbaka kan man inte förstå var tiden har tagit vägen. 30 år, pärlbröllop - så några pärlor var naturligtvis införskaffade till den 13:e då den stora dagen inföll.

I måndags åkte vi längs Rivieran, vackert vackert, stannade lite här och var, men fastnade till sist i en liten fiskeby som heter Sanary-sur-Mer. Vi bodde där på ett litet familjehotell med utsikt över havet. En livlös schäfer vaktade dörren - man fick kliva över honom om man ville in. Vakthund...hmmm. Familjen satt och åt middag vid receptionen för att kunna seva gästerna. Kvällen avslutades med en fantastisk middag med bl a champagne, gåslever och anka.


fransk vakthund

Tisdag hade vi utsett till vinprovardag. Vi tänkte åka en runda på vingårdar och prova viner och kanske inhandla något också. Vi gav upp ganska snart, inte för att det var otrevligt, snarare för att man inte pallar alltför många vinprovningar på en dag. Vår första anhalt var Chateau de Berne, en av de mest välordnade gårdarna i Frankrike. Efter en fantastisk provning med urtrevlig service köpte vi en vit, en röd och en rosé. Man kunde ha köpt hur mycket som helst...men det ska ju hem också. http://www.chateauberne.com/

Vidare till nästa vingård, en riktig pärla, det svenskägda Domaine Rabiega. Ett så otroligt vackert och trevligt ställe att vi var tvungna att övernatta där i två nätter. Om tiden hade räckt till hade man kunnat stanna där i evighet. Supertrevliga Caroline såg till att det inte gick att vantrivas och änglakocken Magnus lagade mat vars smak man fortfarande kan plocka fram ur minnet, även om vi första kvällen åt bröllopsdagmiddag i den lilla byn Flayosc. (Provade den provencalska specialiten Pied et Paquets - fårfot med fårinälvor i paket med mustig sås) - låter vidrigt men var en höjdare.

Domaine Rabiega


Och på denna vingård kunde man helt lagligt beställa vin med hemleverans, perfekt för en flygresenär - så vilken dag som helst landar 24 flaskor hemma i Bredäng. http://www.rabiega.com/

Jacqueline (tror jag), Caroline & Lena

På onsdagen var det så dags för det stora bilförarprovet, en tur runt Gorges du Verdon - Verdonflodens klyfta. Vi åkte på smala serpentinvägar på 1.500 meters höjd med floden nere i skrevan. De otroliga vyer som bredde ut sig kan inte beskrivas och flodens vatten var azurblått liksom sjön där den mynnade ut. Många stopp i små bergsbyar naturligvis. Hur trevligt som helst. Och jag kunde känna mig stolt över hustruns bilkörande den dagen, det här var ingen barnlek kan jag lova.

Lena spanar in bergsklyftan


Makalös färg

Vi lämnade med sorg Domaine Rabiega för en tur tvärs över Provence med stopp i flera städer bl a Aix-en-Provence där vi bl a spanade in Cezannes ateljé. En vingård med köp av ett par flaskor till blev det också, Chateau Beaupré. Fram mot kvällen hittade vi ett Chambre d' Hôtes som vi fastnade för i den lilla byn Mouries. Det trevliga värdparet Alix och Cathy härbärgerade oss våra sista två nätter i Provence och bjöd på fransk petit dejeuner på morgnarna med fantastisk hemlagad sylt. http://www.larestanco.com/

La Restanco som deras ställe heter fick bli vår bas för det sista turistandet. Medeltidsstaden Arles där van Gogh verkade och det träskliknande naturreservatet Camargue med dess speciella vita hästar, svarta tjurar och flamingos. Vi shoppade på marknader, besökte gulliga små byar och kulturvandrade i gamla slottsruiner. Innan hemresan fick vi en van Goghupplevelse utöver det vanliga. Vi åkte till Cathedrale d' Images som är underjordiska utrymmen där man projicerade van Goghtavlor som ett ljuspel på väggar och pelare. Maffigt.

van Gogh överallt

Och hela tiden mumsade vi i oss den goda maten och drack det goda vinet. Ljuvligt...ljuvligt...









hundbajsruta!!!!!!


dresscode?????

Och nu börjar oxveckorna igen............................................

1 kommentar:

Anonym sa...

Låter helt underbart trevligt härligt....:-)

Veckans Tio i Topplåt 1135

Ola & The Janglers: No No No In på listan 11 september 1965 Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5