Min favorit till årets bästa svenska kriminalroman var Åsa Larsson. Nu blev det inte så. Vinnare blev Johan Theorin för sin andra roman Nattfåk, en väl så värdig pristagare. Jag sträckläste den boken också. Så här skrev jag i min minirecension (återfinns längst ner på bloggen):
Den sista av de nominerade till Årets Svenska Kriminalroman som jag läst. Och jag måste säga att alla har varit MYCKET bra, så även denna följdaktligen. Theorin skriver i gränslandet mellan skräck och kriminalgenren. I hans hittills utkomna två böcker (Skumtimmen var den första) tar det mystiska, främmande och skrämmande en större plats än den mordgåta och de mer påtagliga brotten som finns där. Dialog och handling kan stundom bli lite schablonartade och naiva men drivet i berättelsen gör att man läser boken med stor nyfikenhet. Jag tror dock att han behöver förnya sig framöver, öländsk mysticism räcker inte till hur många böcker som helst. BETYG: 4 tomteluvor
Martin Beck Award (för bästa översatta kriminalroman) utdelades till Andrea Maria Schenkels Mordbyn. Och till bästa debutant inom genren utsågs Ingrid Hedström för sin Lärarinnan i Vilette. Om den skrev jag:
Det känns som om jag bara läser om hämnd just nu, även nästa bok jag börjat på handlar till viss del om det. Men här i deckardebutanten Ingrid Hedströms bok blir man snart fångad i de politiska intrigerna och hämnden är bara ett litet av flera teman. I början känns det lite konstigt att läsa om politiska intriger i Belgien, men så småningom blir det som i Nessers fiktiva värld - det skulle kunna tilldra sig var som helst. Jag är väldigt förtjust i det lätta språket och de fina personbeskrivningarna - speciellt den trevliga och väl beskrivna huvudpersonen. (som dessutom heter Poirot) Hedström lyckas också avsluta romanen på ett bra sätt även om jag kunde lista mig till vem/vilka de skyldiga var. Slutet är ALLTID svårast att skriva. BETYG: 4 tomteluvor
På det hela taget synnerligen välförtjänta pristagare som Herr Omar skulle ha sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar