Batman - filmomdöme

Batman
1989
Regi: Tim Burton
Den enda anledningen till att se den här filmen är Jack Nicholson. Han gestaltar ärkeskurken The Joker så magnifikt att hela filmen till och med blir riktigt sevärd. Han skrattar, han sjunger, han dansar och han svassar runt i sin totala pimpinetta ondska. Att hans danser ackompanjeras av Prince njutbara musik gör inte saken sämre. För att inte tala om hans spektakulära sminkning och hans fantasifulla klädsel. En helt fulländad rollprestation i alla hänseenden.

Självklart är detta en actionfilm, även om den också innehåller både komik och romantik. Men Batmans jakt på Jokern och hans alter ego Bruce Waynes (Michael Keaton) romantiska försök med fotografen Vicky Vale ( Kim Basinger) är ganska ointressanta och taffliga. Då är filmens biroller intressantare t ex den korrumperade polisen.

Filmen fick en Oscar för bästa scenografi. Det är naturligtvis så att mycket kraft är nedlagt på scenerier, teknik och hisnande actionscener. Staden Gotham City där Batman verkar, har byggts upp så att man inte riktigt kan tidsbestämma filmen. Det luktar både femtiotal och science fiction. Staden styrs av gangsters och solen lyser sällan. Ett ganska kallt och hemskt samhälle.

Det enda som lyser är Jack Nicholsons rolltolkning. En sprakande ljud-, ljus- och gestaltningsprestation.

Betyg: 3 tomteluvor