Mistelbarn
Av Cecilie Östby
Ariton Förlag 2017
ISBN 9789187813306, Kartonnage, 164 sidor
Även om författaren romandebuterar med denna bok är hon inte
helt orutinerad. Hon har givit ut en novellsamling och har deltagit i många novellantologier.
Hon är journalist och bosatt i Stockholm.
Mistelbarn handlar
mycket om sökande. Sökande efter sina rötter, efter sin släkt och barndom, men
framförallt om att söka sitt eget inre.
Erike har ett ganska trassligt och oroligt liv. Den relation
hon är inne i verkar minst sagt vila på ett gungfly. Hon drabbas ofta av
panikångest. Molly, hennes mamma, bor på ett demensboende och är ibland klar
och ibland inte.
Molly börjar plötsligt minnas saker från sin barndom i
Nordnorge. Hon har vid unga år blivit separerad från sin familj när nazisterna
härjade i deras trakter. Erike bestämmer sig för att resa till mammans
födelsetrakter och försöka hitta hennes släktingar.
Det blir ett sökande efter släkten för att på något sätt
hitta sitt eget inre och för att kunna förklara både sitt eget och sin mors arv
och beteende.
Det är en intressant resa att läsa om. Erike träffar flera
släktingar som engagerar läsaren. De är väl gestaltade och skapar ett stort
läsvärde. Jag är förtjust i upplägget med en resa runt de karga trakterna där
Erike konfronteras med historien med också med verklighetens vanliga människor.
De har sina problem men är ändå öppna och vänliga mot den släkting de aldrig
träffat tidigare.
Att boken inte ens når 200 sidor ser jag som ett trivsamt
avbrott mot de tegelstenar jag ofta konsumerar. Den här berättelsen behöver
inte mer. Författaren har lyckats få in det nödvändiga för att det ska bli en
intressant historia med mycket allvar, och en aldrig så liten gnutta humor.
Betyg: 3 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar