Österlen – Dag 3

Nu började det bli en vana att vakna utvilad och nöjd På Haga. Luften liksom vibrerade av rofylldhet, vänlighet och gästfrihet. Men innan den emotsedda frukosten var det dags för sedvanlig morgonpromenad. Torsten & Sten Sture var fortfarande lika pigga på att göra en liten sightseeingrunda i det vackra landskapet. Fast man undrar ju hur mycket de uppskattade vyerna. Men lika coola hundar som vanligt tog en dryg timmes promenix med oss. Och sedan var man ju brutalt hungrig. Bacon och den gulaste äggröra (den hade platsat i svenska flaggan) man kan tänka sig. Förutom allt det andra på serveringsbordet. Från egna höns kan man tänka. En solig morgon var det…men mörka moln skockades på himlen i fjärran. Hur skulle detta bli??? Men vädergudarna var goda mot oss hela vistelsen. Dagens första utflyktsmål var HasseåTagemuseet i Tomelilla. Världens minsta museum. De kan bara släppa in 8 personer åt gången. Vi hade bokat tid dagen innan, men det var OK ändå, men för nu började det regna. Inga turister ute på rundtur. Så det var bara vi på museet, och ingen som stod och stampade utanför. Vi fick husera fritt hur länge vi ville. Hur man kan få plats med i princip hela Hasse Alfredssons och Tage Danielssons produktion i det här lilla huset är en gåta. Men så var det. Åk dit. Många minnen, många skratt, många leenden och många igenkännanden. Bara det att man köper biljett i kuren utanför på Tomelilla Grand Central, märkt med BILLETTEN (för säkerhets skull även på engelska: TICKETEN). Och innan vi gick in tutade en bil på andra sidan gatan. Och där sitter en person jag inte träffat på tiotals år. Christer Holmberg (Tummen för sina vänner förr). Hur liten är världen (och han)? Men nu regnade det ordentligt. Vi flydde in på ett fik på en trädgård som jag glömt namnet på utanför Ystad. Och medan vi satt där upphörde dropparna och solen tittade fram igen. Efter en rundtur bland växterna väntade regionens metropol Ystad, en idyllisk och vacker sommarstad. Och sedan var det dags för ett besök vid Ales Stenar som är en skeppssättning med 59 stenar från 600 e. Kr. Den är 67 meter lång och 19 meter bred. Inte utan att man kände historiens vingslag. Och helt vindstilla uppe på heden var det, och strålande sol, om än inte sommartemperatur. Men så här fint blir det sällan vid Ales Stenar. Några fåglar som ryttlade i luften sjöng oavbrutet, men vi kunde inte se dem. Efter telefonkonferens med några fågelkunniga kom vi fram till att det var någon slags lärka, kanske piplärka. Här uppe kunde man vara bara för att känna att man fanns. En underbar ro och stillhet i den vackra naturen. Och nästan inga andra turister. Mjauuu!!! Hungriga. Sandskogens Värdshus utanför Ystad blev ärade av vårt besök. En gammal villa som stod färdigbyggd 1899 för Konsul Otto Ljungström. Här arrangeras middagar och musiksoaréer i ljusa sommarkvällar. Dagens special var kalvytterfilé med murkelsås. Och det slinker väl alltid ner, med en god bourgogne kanske. Mjauuu!!! På vägen ut var det lite kändisspaning när Robert Aschberg (och skymtade vi Fylking??) skulle in och äta lite också, dittransporterade i en bil med samma registreringsbokstäver som broderns. Bara sjuka hjärnor upptäcker sådant.
Nöjda. Åter till HK. På Haga. Brodern hade tagit med sig universums godaste punsch som vi kalasade på (med lite jordgubbar) innan natti natti. Det behövdes ingen whiskypinne denna kväll.

Fler bilder från dag 3 finns här: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/OsterlenDag3##