Stefan Tegenfalk: Nirvanaprojektet - Bokomdöme

Nirvanaprojektet
Av Stefan Tegenfalk
Massolit 2010Stefan Tegenfalk gjorde debut förra året med den rosade Vredens tid om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Tanken är att det ska bli en trilogi. Nirvanaprojektet tar vid där den förra boken slutade. Man saknar inledningsvis någon form av återblick eller resumé. För den som börjar med del två kan det säkerligen bli lite förvirrande. Men återblickarna kommer, om än fragmentariska.

Tegenfalk skriver som om han inte hade gjort annat än skrivit thrillers. Han har sinne för cliff-hangers och spänningen lämnar sällan läsaren. Han alternerar mellan miljöerna och lämnar berättelsen i rättan stund för att man svårligen ska kunna lägga ifrån sig boken. Och en god thriller kan ha skruvade intriger som denna.

Poliserna fortsätter att spana efter mördaren Leo Brageler som ligger bakom ett preparat som får människor att brutalt mörda sina närmaste. Men nu tar handlingen en oväntad vändning och jakten tar nya vägar.

De två poliserna är som många andra poliser i deckarsammanhang, men ändå beskrivna på ett sätt som får mig att vilja lära känna dem bättre. Walter Gröhn är den ärrade, rutinerade och ärlige polisen och hans följeslagare Jonna är nybörjare, men ändå företagsam. De har en sak gemensamt, de struntar i de flesta regler och sätter sina jobb på spel åtskilliga gånger. Överhuvudtaget är bokens karaktärer väl beskrivna.

Det jag saknar lite, som fanns i del ett, är Tegenfalks humoristiska sida. Det glimtar till lite här och där, men jag vill ha mer av den varan. Men spännande är det och jag kommer givetvis att följa upplösningen i del tre.

Betyg: 3 tomteluvor