(A Fish Called Wanda), 1988
Regi: Charles Crichton
När jag såg den här filmen första gången på bio var jag stormförtjust. När jag nu ser om den är den fortfarande bra, men har rejäla svackor. Framförallt är det scenerna med Kevin Kline som är speedade, stressade och inte så humorfyllda som resten av filmen. Märkligt är det då att filmens enda Oscar tillföll honom för bästa manliga biroll.
Filmen är en situationskomedi där allt kretsar kring bytet från ett bankrån. Rånarbossen, som också gömt bytet, åker fast och får en försvarsadvokat (John Cleese). Rånarens flickvän Wanda (Jamie Lee Curtis), hennes älskare (Kevin Cline) och en stammande medarbetare (Michael Palin) gör allt för att lista ut var pengarna är undanstoppade.
Wanda bestämmer sig för att förföra den pryde och tillbakadragne advokaten för att få fram upplysningar, älskaren blir svartsjuk och mängder av förvecklinagr uppstår. John Cleese har på sätt och vis samma roll här som i Fawlty Towers. Han råkar ständigt illa ut och hans fru är mycket dominerande.
Filmen innehåller många komiska höjdpunkter, men de allra bästa scenerna är de där John Cleese och Jamie Lee Curtis uppvisar ett formidabelt samspel.
Betyg: 3 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar