onsdag 5 augusti 2020

Mariette Lindstein: Requiem på Dimön - Bokomdöme


Requiem på Dimön

Av Mariette Lindstein

HarperCrime 2020

ISBN 978915094, Inbunden, 492 sidor


Författaren har varit medlem i scientologirörelsen men har hoppat av. Sina erfarenheter därifrån har hon använt i en trilogi med böcker om sekten på Dimön. Därefter skrev hon två spänningsromaner om tvillingarna Alex och Dani. Detta är således hennes sjätte bok


Nu är hon åter på Dimön där hennes trilogi slutade. Psykopaten och sektledaren Franz Oswald har efter en lång konvalescens återhämtat sig från en stroke. Han har återigen stora planer för Dimön. Där vill han omvända människor som har blivit utstötta ur samhället på grund av sina udda åsikter och hemska handlingar. Han bjuder dit en känd pälsförespråkare, en nazist och en våldtäktsman. Tanken är att med oortodoxa metoder göra dem till nya och bättre människor.

Tanken är också god, men Franz metoder är inte riktigt vad som kan accepteras av andra. Han bryter ner sina klienter totalt för att sedan inte ge dem fler alternativ än de han själv har tänkt sig.

I de tidigare böckerna var sektledaren besatt av den unga Julia. Det är han fortfarande. Julia är nu 18 år och journalist. Dessutom sambo med Franz son!!! Den enda som får skriva om och besöka anläggningen på Dimön är just hon. Under experimentet bor hon där. Det är förvisso en ö, vilket gör att den naturligt är isolerad. Men också väder och Franz vakter ser till att ingen annan kommer i närheten.

Boken är upplagd så att Franz i jagform berättar om sina tankar i vartannat kapitel. I tredje person får man sedan följa Julia i de övriga kapitlen. Psykopatens egna berättelser och funderingar är överlägset de mest intressanta i boken. Det är ett finurligt upplägg som Mariette Lindstein har använt sig av.

Författaren har liksom Caroline Engvall dammat av det hemska gamla tortyrinstrumentet judasstol/judasvagga. Hemskare finns knappt att finna. Franz Oswald har inte många skrupler, även om han här på grund av Julia börjar bli lite känslosam och blödig. Just det faktumet gör att boken tappar lite i trovärdighet och i alla fall mitt intresse falnar något.

Mariette Lindstein skriver underhållande i denna spänningsroman (det är inte en kriminalroman). Men hon lyckas inte riktigt med att hålla dramatiken på topp hela vägen. Därtill är boken på tok för lång.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Adde, Halmstad



Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1195

Bobby Vee & The Crickets: Suomeday (When I'm Gone From You) In på listan 22 december 1962 Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 7