Bortbytaren
av Anders de la Motte
Forum, 2022
ISBN 9789137155630, Inbunden, 493 sidor
Ända sedan debuten med geim 2020,
som fick
Deckarakademins debutantpris, har författaren tillhört det absoluta toppskiktet
i genren. Det mest intressanta med honom har varit att han under dessa tolv år
har försökt sig på så många olika stilar. Nu senast har han, tillsammans med
Måns Nilsson, skrivit deckarfeelgood. Det kanske inte har fallit just mig på
läppen, men nu börjar han på en ny serie med en ny typ av kriminalroman.
Om man ska lyckas med att använda sig av ett stort antal deckarschabloner
och uttjatade vändningar och teman krävs det en mycket skicklig författare.
Anders de la Motte är en mycket skicklig författare. Här har han letat upp så många
klichéer som möjligt, slängt dem i en säck, skakat om och sedan tömt säcken.
Det som kom ut har han förvandlat till en magiskt underhållande bok. Även
schabloner kan man njuta av.
Huvudperson är kriminalinspektören Leonore Asker, kallad Leo. I stället
för en väntad befordran blir hon förpassad till källarvåningen, till Avdelningen
för förlorade själar. De utreder sådant som ingen annan vill ta i, omöjliga
fall. Men de kan också göra lite som de vill. Ingen bryr sig De som arbetar där
kan också betecknas som förlorade själar, det är en brokig men färgstark skara
personer.
Det kidnappningsfall som Leo höll på med innan förvisningen kan hon
inte släppa. Eftersom hon är den hon är i de la Mottes böcker, hjälten, kommer
hon naturligtvis något på spåren. Något riktigt riktigt ont.
Den lilla gruppen i källaren beskrivs med värme och någon form av svart
humor som får mig att le. Det gör också alla de blinkningar till deckargenren i
stort som finns på var och varannan sida. Jag tror att Anders de Motte har haft
rejält roligt när han har skrivit den här boken. Och det kommer fler om Leo.
Tack för det.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Jeffery Richt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar