När jag själv fyllde 50 kändes Andersson Sisters som småflickor och nu är det bara en kvar under strecket. Och själv närmar man sig 60. Att tiden går kan man vara säker på, men varför känns det ibland som den rusar ifrån en i rena Kallurfarten.
Kollade på Melodifestivalen i repris ikväll och upptäckte att det är en annan känsla att se dessa upp- och omskrivna bidrag när man vet tävlingsresultatet. Så tävlingen har någon form av betydelse i alla fall även om jag försöker förneka det. Sanna Nielsens ballad "Empty Room" tyckte jag bäst om. Jag kunde ha satt min sista rena skjorta på att Carola & Johnson skulle gå direkt till final, så det fanns flera skäl till att vara på trevligt kalas i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar