Bok- & Biblioteksmässan

Festligt folkligt fullsatt

Det är inte mycket som förändras på bokmässan i Göteborg från gång till annan. Nya författare, lite ommöblering, fokus på olika länder räcker inte för att man ska känna någon form av förnyelse. Allt går på i samma ullstrumpor och själv har jag skapat mig rutiner som jag följer år efter år. Men varför ändra på ett vinnande koncept. Det finns inte mycket att klaga på, även om man ibland kan svära över ömma fötter och omänsklig trängsel.

Jag gör alltid upp ett schema över vad jag tänker bevista och lyssna på under de fyra dagar mässan varar. Ett schema som jag aldrig håller eftersom hunger, törst, toalettbesök och diverse improvisationer sätter käppar i hjulet. Men i stora drag är jag ändå en vanebesökare, liksom många andra kan jag ana.

Torsdagen går åt till att gå igenom hela mässan och nyfiket nosa reda på vad där finns att erbjuda. Jag börjar alltid med att köpa en bunt kort hos Laila Wikström att använda som tackkort under året och numera inhandlar jag också en minigitarr att pryda skivspelaren med hemma. Några seminarier hinner man alltid med mellan varven.

Under fredagen blir det lite inköp av sådant jag inte hann dagen innan och naturligtvis söker jag också efter okända svenska deckare hos de mindre förlagen, samlare som jag är. Men när klockan slår två släpps allmänheten in och gångar och montrar proppas igen som artärerna på en chipsälskare. Det blir en svettig kamp att ta sig fram. Så då får det bli lite fler seminarier.

Lördagen är Deckarens Dag. Min dag!!! Varje kvart korsförhörs två deckarförfattare av Barbara Kapek, Lilian och Karl G Fredriksson. Nu har antalet svenska krim-författare blivit så stort att det är tvunget att fortsätta på söndagen. Det är lite tråkigt att de flesta deckarseminarier också hålls under samma dag. Visserligen är det ett angenämt bekymmer att välja mellan förhör och föredrag, men helst skulle jag velat ha båda anrättningarna. Och det blir ett evigt kutande. Jag har efterhand blivit ganska bra på att hitta de vägar där trängseln är minst.

Till sist blir det ändå söndag och alla seminarier är gratis. Men trots det är det mycket färre besökare då. Det märks att arrangörerna försöker locka fler till denna dag. Fria seminarier och ganska många populära och publikdragande personer och ämnen. Men söndag är ändå söndag – hemresedag för många, helgen är på upphällning – vad vet jag. Det blir lite mer utrymme på golvet. Många har varit där i fyra dagar och tar det lite lugnare nu. Mosiga och fotömma besökare, monterpersonal och författare. Själv tycker jag att det är ganska skönt att få sitta ner och luta mig tillbaka och bara lyssna under de seminarier som erbjuds.

Att som i Göteborg låta författarna möta sina läsare är en fantastisk idé. Stockholmarna försökte stjäla den för ett antal år sedan. Fy skäms! Låt mässan stanna i Göteborg! För oss som inte bor där blir det lite av en semester med stort nöjesvärde. Många författare sliter hårt i montrar, på scener och seminarier. För att inte tala om kvälls- och nattlivet vilket ibland kan höras i lite hesa och raspiga röster under förmiddagsaktiviteterna.

Det brukar vara runt 100 000 besökare på Bok- & Biblioteksmässan och det säger sig självt att det blir trångt, varmt och svettigt. (Läs: festligt, folkligt, fullsatt) Dessutom upphör jag aldrig att förvånas över vilka dåliga sidor detta lockar fram hos vissa besökare. Att tränga sig fram och före har för många blivit en vana. Att stanna med barnvagn mitt i en korsning är fullkomligt naturligt. Och givetvis rullar man runt på sin stora resväska när man checkat ut från hotellet. Det är inget konstigt med det. En förvaringsbox kostar ju en förmögenhet. Men ändå – på bokmässan vilar inga ledsamheter. Glada miner är legio.

Det är inte bara de snabbaste vägarna och passagerna jag fått rutin på. Även de toaletter som vanligtvis är utan kö har jag spanat in med åren. Men i år revolterade kvinnorna. De sjanghajade flera herrtoaletter. Eftersom kvinnorna är i majoritet på mässan är köerna till dammuggarna sanslösa. Samma majoritet ger dem även rätt att ta till alla knep för att bli av med sina akuta behov. Till och med att kapa en toalett. Men, jag lovar, det är inte lätt att nyttja en pissränna med en lång damkö bakom ryggen.

Vadå? Trots allt kommer jag tillbaka nästa år igen. Med nöje. Jag har redan bokat hotell. Och nästa. Och nästa….

PS. Första året på länge utan temmelkalas. Bagarna ville inte baka längre.