Av Johan Theorin
Wahlström & Widstrand 2011
ISBN 9789146221227, Inbunden, 399 sidor
Johan Theorin har i denna bok lämnat Öland och årstidsserien, där han skrivit om tre årstider tidigare. Men han har fortfarande kvar sin stil med en intrig som innehåller många psykologiska bottnar. I allra högsta grad en psykologisk thriller.
Fyrahundra sidor som är mycket lättlästa främst p g a att här finns ett driv och ett behov av att få veta hur historien kommer att fortlöpa. Trots att tempot är lågt, mycket lågt, så är nervspänningen hela tiden hög. Läsaren hålls i ovetskap vad som väntar runt hörnet. Bra!!
Jan Hauger börjar arbeta på en förskola i en stad i en fiktiv stad som heter Valla på Sveriges västsida. Gläntan är ingen vanlig förskola. Där finns barn vars föräldrar är placerad på närliggande sjukhuset Sankta Patricia, i folkmun Sankta Psyko, ett sjukhus för psykiskt störda våldsbrottslingar. Jan är duktig i sitt arbete, men han har mörka hemligheter från förr. Hemligheter som får honom att försöka forska i vad som döljer sig bakom sjukhusets murar.
Theorin beskriver personer och miljö på ett trovärdigt och spänningsskapande sätt. Men tyvärr har han fallit i fällan och försökt ordna till ett riktigt maffigt actionavslut. Inte nödvändigt! Boken är skriven i presens, en form som ställer stora krav på författaren och det klarar han bra. Det blir lite som om man själv är med i de rysliga vändningarna.
Johan Theorin tillhör vår författarelit inom denne genre. Jag förväntar mig många läsupplevelser från honom de närmaste åren. Inte minst en fjärde årstid.
Betyg: 4 tomteluvor
3 kommentarer:
Vad roligt att du gillade den - jag älskade hans första två böcker, tyckte inte särskilt mycket om Blodläge och Sankta Psyko står fortfarande oläst i hyllan. Hoppas att jag också tycker om den
Jag vill också läsa nya böcker och inte bara plöja runt bland de jag köpte förra året. Ibland blir jag less på att alltid vara så strukturerad.
Det är blandad kritik på Sankta Psyko. Jag tror många väntade sig en bok i stil med de tidigare - men så blev det inte. Jag gillade den krypande oro som den här skapade. Och Monika....nu får du ta dig i kragen och läsa en ny bok!
Skicka en kommentar